 |
| Festivalgeneral Irina Carlén och festivalen |
Det skrevs en hel del om CBC i olika medier
under maj. Har man koll på ölbloggar eller om man letar på de sidor i
dags/kvällspress som tar upp drycker har man säkert lagt märke till att
festivalen tyckts dela skribenter i två läger/åsikter. Oavsett om det har
prisats eller klagats så har den rört upp väldigt mycket känslor, ibland har
det handlat om upplägget på festivalen och i vissa lägen har det försökts
skapas en clash mellan CBC & danska ölentusiasternas mer ”folkliga”
ölfestival som pågick samma helg. Darren på BeerSweden har skrivit den blogg
som mest stämmer överens med vad jag tycker så läs gärna den också när du är
klar här http://www.beersweden.se/archives/10323.
För mig är det naturligt att jämföra (mattelärare,
statistiknörd ni vet) så att berätta om Copenhagen Beer Celebration (CBC) blir intressantare om jag jämför den med Stockholms Öl & Whiskymässa (SÖW) som jag haft glädjen att besöka två
gånger. Men för att göra det roligare och svårare för mig tänkte jag även dra paralleller
till musikfestivalerna Hultsfred och Roskilde som jag besökte några gånger
under 90-talet. Självklart har vi olika upplevelser av festivalerna men jag
älskade Roskilde och tyckte ofta att Hultsfred var helt ok.
Stämningen på CBC var fantastisk. Avslappnade möten mellan
ölstatistiknördar, bryggare, recensenter och allmänna ölälskare. Inte för att
jag varit backstage på Roskilde men jag tror det skulle kännas så, och det
skulle dessutom nödvändigtvis också innebära att Madness, The Clash, Dead Kennedys och
Desmond Dekker fanns på bandlistan så man kunde mingla med dem. Visst fick man
träffa bryggare på SÖW också men där kändes allt inriktat på försäljning, som
ett merchstånd på Hultsfred med Pelle Granberg från Charta 77 som krängde tishor och singlar. Och stämningen var oftast trevlig men det var trångt, köer och en och annan full-störig-svensk. Ett lyckat drag hos CBC var att man köpte poletter
vilket inte bara underlättade försäljningen av öl (inga köer) utan även tog
bort fokus från det penningstinna.
På Roskildefestivalen strävar man (eller strävade) efter att
hitta nya band som var på väg att slå samtidigt som man hade dragplåster som
var mer genreinriktade, medan Hultsfred hade en bred svensk repertoar och några
av de band som var störst för närvarande. Här vill jag mer jämföra vad för öl
som såldes. Varje bryggare på CBC hade ca fyra öl /dag och ville man leta trender
var det definitivt jästens betydelse som man genomgående experimenterat med. Självklart
hade nästan alla en fantastisk IPA och en fantastisk Imperial Stout men det
spännande var jästen, inte bara i suröl av olika slag, utan även
jästanvändningen i andra öl. Inga svenska öl kvalade in, med rätta tycker jag
även om jag hoppas på Omipollo eller någon helt ny svensk bryggare till nästa
år (om det blir av). På SÖW tycks
svenska öl dominera tillsammans med storsäljarna som Carlsberg. Mikkeller, To
Øl, Evil Twin och Beer Here trycks ihop i Brill & Co:s monter vilket är som
att ha alla favoritbanden på Hultsfreds Demoscen (ingen diss till Brill, menar bara att
utrymmet var skralt). SÖW är dessutom fullständigt reklamspäckat, du kan gissa
vilka som har råd att synas mest… CBC var i stort sett reklamfri och de banér
som syntes var stilfullt trevliga.
 |
| Bakom Evil Twins Jeppe skymtar Omnipollo-Henok. Är han med nästa år? |
På nittiotalet var det totalförbjud att ta med alkohol in på
konsertområdet på Hultsfred, väl inne kunde man gå till öltält och köpa dyr
folköl i plastmugg i inhägnat område. På Roskilde fick man en plastmugg att
hälla upp sin dricka i, plastmuggen kunde man sen panta för 25 öre. Vi har
olika öllagar så jag förstår att det blir annorlunda men det är avslappnat och
skönt i Danmark att man kan stå utanför med sin öl utan att en sur vakt skäller
ut dig. Av de kommentarer jag läst kring CBC störde sig många på pissoarerna,
korsvarianten. Själv tyckte jag det var perfekt, aldrig kö (för killar förvisso
men trycket på de andra toaletterna borde ju lätta för tjejerna med). Här
jämför jag inte med festivaler för det är de bra på båda två.
Tänk dig att du kunde gått och lyssnat på en föreläsning -91
med Iggy Pop när han berättar om amerikanska punkscenen och hur lagarna
komplicerar det för honom att skära i sig på scen. Eller om du efter Bad
Religion konserten -93 kunde lyssna på professor Greg Graffin som gör en
antropologisk studie av festivaler och dess besökare. På Hultsfred hade det
varit kul att höra Chips från Sator berätta hur man motiverar sig att köra om
och om och om igen. På SÖW fanns flera
föreläsningar men trots två festivalbesök har jag inte gått på någon där. Det
har känts krångligt, svårt att få plats och ofta mest presentationer av
bryggarna, jag kan ha fel, men det är min känsla. På CBC skrev man upp sig
på en lapp och gick in och lyssnade en kvart senare. Jag gick på två, den ena
(Iggy Pop) var Three Floyds som berättade om lagar, tid och utrymme som
försvårar större distribution till Europa, avslappnat och trevligt med
RateBeers no1. Den andra föreläsningen med Tobias (Greg Graffin) från To Øl
handlade om kemi och problemen med ljusets påverkan på buteljerad öl.
Fantastiskt kul att de båda vågade hålla en hög nivå på sina föreläsningar men
ändå hinna med det och eftersnack inom en halvtimme. Geni!
 |
| Tobias kemiföreläsning |
 |
| Three Floyds om microbrewing |
Jag vill poängtera att jag verkligen gillar Stockholms Öl
& Whiskymässa och jag gillade Hultsfredsfestvalen med. Men Roskilde har jag
riktigt fina minnen från och CBC var min klart bästa ölupplevelse hittills. Så
vilka öl var bäst då? På ett sätt är det inte så intressant eftersom det var
experimenterandet och trenderna som var roligast men de som stack ut var:
”Mikkeller Stella 3” (20) ( Bara på flaska att ta med men
det är det näst bästa ölet någonsin.)
“Mikkellers Spontandoubleblueberry” (19)
”Mikkeller Beer Geek Vanilla Cognac Breakfast”(19)
”Xbeeriment
Horses’ Sweat’n’Cats Pee” (19) (en lambic)
”Xbeeriment Tart! Said the Horse with Red Teeth” (18)
(lambic)
“The Farmer’s Cabinet
Layover in Berlin” (19) (en Berliner Weisse)
”The Farmer’s
Cabinet Marry Me In Goslar” (18) (suröl)
“Lost Abbey Barrel Aged Serpents Stout with Cacao Nibs
and Coffee” (19)
“Port Brewing
Mongo IPA” (19)
“Port Brewing Shark Attack Double Red Ale” (19)
”Three Floyds Alpha King” (20) (världens
bästa APA)
”Three Floyds Arctic
Panzer Wolf” (18)
”Three Floyds Cimmerian
Sabertooth Berzerker ” (18).
”Amager The Sinner Series Gluttony” (18)
(tokhumlig)
“Westbrook Mexican Coffee Cake” (18) (Var som
att dricka en kaka, fast gott, Imperial Stout)
 |
| Jag & Anton & Spontandoubleblueberry |
Brodies
från England är nykomlingar men riktigt goda och jämna, lär bli ännu bättre
framöver.
Dessutom:
1. Hurra för festivalgeneral Irina Carlén som
gjorde ett fantastiskt lyckat arrangemang och jag tror allt hon fick festivalen
i exakt den riktning som Mikkeller önskade.
2. Apropå ölkriget som det ropats på
emellanåt så finns det inte. Mikkel satte datumet för festivalen den helgen som
var ledig i maj (bedaredag och kristi flygare de andra) att ölentusiasterna
också valde den helgen är inte konstigt, men de kom ut med sitt datum efter att
Mikkel gått ut med sitt. Men framförallt har han själv flera gånger sagt att
han inte vill utmana någon.
3. Maten var helt ok, man måste tänka på att det serverades snabbt till tusen personer och att maten ingick i entrépriset. Kul att det serverades finöl ur kannor till middagen med.
4. Tack till Anton Cohén som stod ut med mig under och efter
alla provsmakningar.
