Här kommer ett inlägg som försöker förklara varför Mikkel
Borg Bjergsø är världens viktigaste ölbryggare. För att förklara det vill
jag börja personligt.
Ända sedan punk/skinheadintresset kastat in mig på Guinness under
det tidiga nittiotalet har jag älskat stout. Men även om jag provade ett par
olika sorter så förstod jag aldrig meningen eftersom jag ändå tyckte Guinness
var överlägsen. Jag testade även de belgare som på den tiden fanns tillgängliga
på systembolaget, de var ok men inte mer än så. Vad det gäller sådana här saker
kan jag vara jobbigt konservativ och därför blev det en extra kul upplevelse
när det 2006 (eller 2007) kom en ny stout som slog Guinness med hästlängder.
Den var inte bara jättegod utan utgjorde samtidigt startskottet för
nedrustningen av mitt konservativa öltänkande, Mikkellers Beer Geek Breakfast
hette den. Om jag inte missminner mig satt jag på Malmös bästa krog På Besök
och ägarna Anton och Markus tyckte jag skulle prova den här nya stouten från
Danmark. Det var inte bara den goda smaken jag föll för. Med Mikkeller följde
anekdoter. Visst fanns det historier om Guinness med, hur man
slår ett mynt vid olika tidpunkter på glaset för att veta när den ska drickas och
fyrklövern som kan göras i skummet, upphällningsteknik och så,
fascinerande, men inte som nu, det här nya berättandet, hade ett nytt fokus,
roligare, utmanande och nyskapande.
 |
| Jag och min 100 Imperial Stout Mikkellers Black Buffalo |
Bakom etiketten Mikkeller, fick jag reda på, fanns två rätt unga
män Mikkel och Keller, redan ordvitsen i namnet fångade mig. Att jag sedan fick
lära mig vad en spökbryggare/gypsybrewer var gjorde inte det hela mindre
intressant. Ganska snabbt hade jag öppnat mitt sinne för allsköns stout och
snart även den närbesläktade portern. Det mörka ölet var tryggt och gott och så
fick jag ju den där totala munknullarupplevelsen när Mikkeller släppte Beer Geek Brunch Weasel.
Ett öl som jag än idag håller bland det bästa som gjorts. Och nu ville jag veta
mer om Mikkeller. Bara Mikkel var kvar nu av de två som startat märket. Han
använder bara de bästa råvarorna för allt ska bli så perfekt som möjligt, en
kemilärare som var perfektionist och dessutom ett år yngre än mig. Jag fick
lära mig att hög alkoholhalt möjliggör för tungans smaklökar att registrera mer.
Superintressant. Mer. Och mer blev det.
Vid mitt nästa besök på På Besök laddade Markus upp med Mikkels senaste
projekt, första Single Hop serien. Anton hade under ett års tid trugat och
tjatat på mig att släppa in annat än de mörka ölen i mitt öl-liv och han tyckte
att IPA borde vara något för mig. Jag kämpade emot länge, men fick såklart ge
mig till slut och vid tiden för Single Hop-provningen hade jag ganska nyligen
accepterat den där blommiga märkliga smaken av humle. Single Hop projektet gick
ut på att lära folk om humle. Varje öl var döpt efter humlesorten som användes.
De var dessutom bryggda så att man kunde blanda ihop den humlekombination man
själv föredrog. Lysande. Jag tyckte det var för nördigt för mig då, men jag var
mycket imponerad så bara något år senare köade jag utanför en affär i Köpenhamn för
att köpa en låda med de 19 nya singlehopölen som släpptes. Jag var fast.
Mikkel är
lärare i kemi och jag skulle tro att det är läraren i honom lika mycket som
experimentlustan som driver fram singlehopserierna. Det är inte bara humlesorter
han lär ut, det finns en fantastisk spontanjästserie och det fanns en
jästserie (jag dessvärre aldrig provade), dessutom provar han att lagra några
av sina stout på olika vin och sprit-fat så lär man sig hur det påverkar ett öl.
 |
| Singlehopprojektet, det tredje av hittills fyra |
Det som gör Mikkeller till världens bästa märke är utmaningarna och den otroligt höga produktiviteten som ändå inte tummar på
kvalitet eller omsorg. Senast jag räknade på Ratebeer.com hur många olika
sorter Mikkel gjort kom jag upp i 327 stycken. Självklart kan inte allt bli
bra och självklart passar inte alla stilar alla så vissa recensioner och betyg
blir låga. Trots det ligger Mikkeller på 16:e plats av alla
bryggare i världen på Ratebeer.
Det konservativa stadiet av öldrickande som jag nämnde tidigare är
knappast unikt för mig. Den vanligaste kommentaren jag får kring öldrickandet
är fortfarande något i stil med ”inget går ändå upp mot en (valfri blaskig
lager)”, eller den trevligare varianten ”det var kul att smaka något konstigt
och det var gott men jag tar en (valfri tjeckisk pilsner)”. Men är det någon
bryggare som får folk att tänka om och faktiskt välja det där andra så är det
Mikkel Borg Bjergsø. Mig har han lyckats få intresserad av saison, veteöl,
spontanjäst, bryggeriprocess, jästsorter, humlekombinationer, kaffesorter och
säkert massvis annat. Samarbeten med andra bryggare har gjort att jag fått
upp ögonen för dem. Hans fantastiska ölfestival, som jag skrev om i tidigare
inlägg, fick mig att få upp ögonen för den ölsort jag letar efter mest för
närvarande, Berliner Weisse.
 |
| Koppi, kaffe och IPA, inte så lyckat men kul |
 |
| Humlig stout, skumt, gott |
Mikkellers öl är alltså väldigt välgjorda och står för en osannolik
bredd som kan tilltala många. Skälet till att jag tycker det gör honom till
världens viktigaste bryggare är att jag tror att om man dricker öl med omsorg
och nyfikenhet dricker man mer med respekt. Följden borde bli mindre fylla och mindre
slentriandrickande. Och dessutom borde sortimentet på fler ställen breddas och
personalen borde bli kunnigare och inspirera mer om hantverket. Visst kan man störa sig på de höga priserna
från Mikkeller och andra hantverksbryggare. Men dels betalar man för
kvalitetsöl (med kvalitetsråvaror) och dels tar det förhoppningsvis längre tid
att dricka öl med mycket smak, så är man på krogen borde det jämna ut sig. Trots
ett ganska högt pris för en kvalitetsöl är det väldigt billigt om man jämför
men vinvärlden där folk i allmänhet inte har några större problem med att köpa
ett glas ganska mediokert rött för 70-90 kr. Tänk då istället en hel flaska bra
hantverksöl för samma pris, och kanske till och med samma alkoholhalt. För de
som inte vill ha en hög alkoholhalt så är ett Mikkellerprojekt ”Drink in the
Sun” där alkoholen ska bli svagare och smaken godare för varje ny batch.
 |
| 1000 IBU, på fat är det en av de absolut bästa öl jag vet |
 |
| Weasel lagrad på Calvadosfat |
Mikkeller bar på Viktoriagade 8 i Köpenhamn har 20 fatöl varav minst
hälften alltid är Mikkels egna. Där har man möjlighet att köpa ganska små glas
så man kan utsätta smaklökarna för mycket om man vill och man får professionell
hjälp av personalen. Dessutom finns det ett lager med flasköl som är bisarrt
med sin enorma mängd kvalitetsöl.
Snacksen är speciellt utvalda på samma sätt som råvarorna i ölen. Baren
vann nyligen pris som Köpenhamns bästa bar i Politikens iBYEN. Det är ett
säkert ställe att gå till om du inte vill riskera att lägga pengar på dålig
hantverksöl för det finns såklart också.
 |
| Mikkeller bar där det precis byts ett fat. Rob, Irina och James. |
Dålig hantverksöl är en större konkurrent än lagerbjässarna. För om någon
vill prova ett hantverksöl och får tag i ett dåligt så är risken stor att all
döms ut. Det kommer väldigt mycket nya bryggare överallt nu och för oss i
Sverige blir de svenska och i viss mån danska producenterna de vi märker
mest. Det är mest roligt men man bör veta att även om det är relativt lätt
att göra öl är det inte lätt att göra det riktigt gott. Så se upp för Stronzo,
danskar med mycket pengar men lite kunskap och Brutal Brewing som är Spendrups
försök att tjäna pengar på det här. Jag ger inte särskilt mycket för de flesta svenska
bryggarna på marknaden än, men några bra är på gång, Pang Pang och Omnipollo t
ex. (Dugges, Oppigårds och Närke är också ganska bra men jag tror inte jag hade
brytt mig om de inte var svenskar faktiskt). Hantverksbryggare från Danmark som
jag verkligen rekommenderar förutom Mikkeller är: To Øl, Evil Twin, Xbeeriment,
Beer Here, Grassroots och vissa Hornbeer, vissa Amager och alla stouts från Det
Lille Bryggeri. Vårt grannland Norge kan också, nästan allt från Nøgne Ø är gott och Haandbryggeriet kan
med. Amerikanska marknaden sparar jag till ett annat inlägg.
 |
| Tore från To Øl, Mikkel och jag på ölmässan i Stockholm |
Avslutningsvis, listan. Av de 192 olika öl från Mikkeller jag
provat tycker jag följande är bäst även om jag åter vill poängtera att det inte
är de bästa ölen som gör Mikkel suverän (för det är lite trist att jag har så
många Imperial Stout här).
Ölen nedan är inom betygsspannet 19-20 rangordnade med den bästa först:
Mikkeller Festival
Special Edition 2012 - Stella 3 (Imperial Stout)
Mikkeller Beer
Geek Brunch Weasel Cognac Edition (Imperial Stout)
Mikkeller Beer
Geek Brunch Weasel Calvados Edition (Imperial Stout)
Mikkeller Beer Geek
Brunch Weasel (Imperial Stout)
Mikkeller 1000 IBU (IPA)
Mikkeller 黑 / Black (Imperial Stout)
Mikkeller Black
Hole Barrel Aged Edition Tequila (Imperial Stout)
Mikkeller
Spontandoubleblueberry (Lambic)
Mikkeller 1000 IBU
Ultramate (IPA)
Mikkeller Festival
Special Edition 2011 – Stella 2 (Lambic)
Mikkeller Single
Hop Summit IPA (IPA)
Mikkeller Single
Hop Nelson Sauvin IPA (IPA)
Mikkeller
Spontancassis (Lambic)
Mikkeller Black
Hole (Imperial Stout)
Mikkeller Beer
Geek Vanilla Cognac Breakfast (Stout)
Mikkeller Beer
Geek Brunch Weasel Islay Edition 09 (Imperial Stout)
Mikkeller Beer
Geek Breakfast Bourbon Edition (Stout)
