Filmåret 2012 indelar jag i två kategorier, dels de filmer
jag såg under året och dels de filmer jag såg som kom under året. Vad det
gäller min filmbetygsättning går den över genrer och är extremt subjektiv och
har skalan 1-10 i år fick en ny film en 9:a, senast en nyproducerad film fick
så högt betyg var 2008. Då var det Sexy Killer You’ll Die for Her och Tokyo
Gore Police. Nu blev det Sherlock – A Scandal in Belgravia.
Av de ca 600 filmer jag såg förra året var endast 34 st från
2012 men det är ändå trist att de filmer jag tyckte var bäst var tvproducerade
Sherlock Holmes-deckare. Midnight Kingdom (8)av eminente regissören Wes Anderson
kändes som ett undantag och gav samtidigt en känsla av att det inte behöver vara jättesvårt att visa en bra historia med filmmediet. Serietidningsfilmerna var en katastrof. Avengers som
hade byggts upp via alla enskilda tidigare Marvelfilmer borde ha presterat
bättre. Regisserad va Joss Whedon och med en bizarrt stor budget borde den ha
gett annat än bitter eftersmak, en 4:a. Rebooten på Spider-Man var marginellt
bättre men mycket sämre än alla tidigare försök, undantaget den turkiska ”3 Dev
Adam” och möjligtvis Spider-Man 3. Nya Ghost Rider:
Spirit of Revenge var sämst (1). Dark Night Rises floppade likaså. Jag gillar
både Nolan och Bale men vad kasst det blev med Bane, katastroffilm i dubbel
bemärkelse, tunt, platt, reaktionärt, visst ska Batman vara lite fascistoid och
allt det där men denna gången blev allt bara dåligt. Det kändes som om filmen
skulle leva upp till allt det som man gissar tilltalar den amerikanska publiken,
men jag misstänker att den inte gick hem så totalt ens där. 
Bästa barnfilmen som kom 2012 var Modig (7)även om den inte
sticker ut så mycket som jag önskat så har den en bättre förebild att komma med
i kontrast till Disneyprinsessorna. Lorax (6)var smågullig med men denne
miljökämpe drunknar i sin egen präktighet och blir dessutom för svårbegriplig
för de yngre. Prometheus (7) var mycket
bättre än jag vågade hoppas på, rekommenderas ej för gravida. Tydligen ska det
krylla av loopholes och newageinfluenser. Sådant brukar störa mig men det var
inget jag la märke till. Den länge framemotsedda Iron Sky (7) infriade mina
förväntningar men på något sett blev den lite tråkig trots allt det skruvade
och coola. Asylumproducerade Nazis at the Centre of the Earth (3) infriade
också förväntningarna.
Bland de filmer jag såg 2012 och som lyckades knipa betyget
9 fanns två nysedda filmer och 6 jag sett förut. De tidigare sedda filmer som
jag alltså tycker håller måttet fortfarande är följande:
Screwballklassikern Det ligger i Blodet: Cary Grants
journalist snubblar runt som den cirkusfostrade skådis han är och lyckas
avstyra bröllopet mellan forne flickvännen och journalistkollegan Hildy som han
vill ha för sig själv, samtidigt som det händer otroligt spännande saker på och
kring tidningskontoret.
Skräckscifiens mästerverk Alien: Karaktären Ripley skrevs
som en manskaraktär men oavsett om det var O’Bannon seller Scotts genidrag att
låta Ripley bli Ellen Ripley så gör det denna film ytterligare lite bättre.
Lovecrafts anda och Gigers fantastiska miljöskapelser gör inte saken sämre.
Mycket finns att säga men ni har ju alla redan sett den.
Fantasyeposet
Sagan om Ringen: En nästintill perfekt filmatisering av boken, tycker trots
allt att den är för smörig.
Zombiekomedin
Shaun of The Dead: Skapade nästan en ny genre, många av de efterkommande filmerna
i samma stil är förvånansvärt bra (har inte sett kubanska Juan of the Dead än).
Skojigt och spännande på samma gång.
Skinheadsberättelsen
This is England: Porträtterar skinheads på ett mer nyanserat om än övertydligt
sett än tidigare gjorda filmer med eller om skinheads. Öppnade för andra
liknande filmer om både skinheads och casuals. Bra musik och fantastiskt
skådespeleri från lille Thomas Turgoose.
Serietidningsbaserade
V för Vendetta: Visade jag för mina 13-åriga elever och vi hade mycket bra
diskussioner om maktmissbruk, manipulation, krig och om det viktiga i att
engagera sig och bli politiskt medveten.
Av de två,
för mig nya är redan en avslöjad
Tvproducerade
Sherlock – A Scandal in Belgravia: Fantastiskt bra tvfilmer om Sherlock med
Benedict Cumberland och Martin Freeman helt strålande som Holmes och Watson.
Alla filmerna var mycket bra men den här stack ut som extra spännande.
Sovjetklassikern
Och Tranorna flyga: Kanske den vackrast fotograferade filmen som gjorts,
Återkomsten är jämförbar. Om ett ungt sovjetiskt par som skiljs åt under andra
världskriget. Inte särskilt propagandistisk men ändå blir den nog lite bättre
när man är vänster.
