Amerikanska producenterna The Asylum är kanske mest kända
för att göra värdelösa kloner på kassasuccéer s k mockbusters. Paranormal
Activity blir Parnormal Entity, Transformers blir Transmorphers osv, wiki har listat några på denna länken. Förmodligen
drar de in mest stålar på det sättet, men de Asylumfilmer jag fastnat för, utan
att egentligen tycka någon är bra, är deras Mega-djur-rullar. Den kändaste av dem är förmodligen Mega
Shark vs. Giant Octopus där en Magahaj hoppar upp i luften och käkar upp
ett flygplan. Trots det tycker jag att 2 HeadedShark Attack är snäppet mindre kass,
det är ju dubbelt så läskigt och farligt om Megahajen har två huvuden. Tycker
du att det här är bra måste du se den genrerelaterade filmen, som är Roger
Cormanproducerad, Sharktopus.
En korsning mellan Megabläckfisk och
Megahaj gör att den kan röra sig på land och äta folk!
Megadjur är knappast en ny filmföreteelse. Det kryllar av dem, särskilt gamla japanska monsterrullar, men även femtiotalets amerikanska vad-händer-med kärnvapen-skräck-monster-filmerna. 70-talet hade sina b-filmer med stora spindlar mm och Sydkorea boostade genren med Host i mitten på 00-talet. Alla de filmerna var barn av sin tid, ofta samhällskritiska. Det vi ser från Asylum är väl också barn av sin tid. Massproduktion/masskonsumtionstiden och då menar jag inte ur någon kritisk aspekt.
Nåväl, The Asylum startades av B-filmsregissör David Michael
Platt 1997, deras budget på en film brukar ligga under en miljon dollar. Temat
är ofta kopierat från kassasuccéer eller så slänger man in konstiga djur,
använder före detta kändisar eller kändisars barn (Jake Busey, Brooke Hogan) , använder
lite grövre våld, gärna splatter, lite naket och framförallt så skäms man inte
över att man är helt värdelös. Många av de här egenskaperna kan man även se hos
produktionsbolaget Troma som startades av B-filmsregissören Lloyd Kaufman knappt 25 år tidigare.
Budgeten, liksom inspelningstiden är nästintill obefintlig, ofta splatter och
grovt våld och naket, men istället för gamla kändisar har Troma i vissa fall
blivit en språngbräda för skådisar, exemlevis Vincent D'Onofrio i The First
Turn-On, Marisa Tomei i Toxic Avenger och Samuel L Jackson i Def By Temptation
mfl men även regissörer som Trey Parker & Matt Stone som gjorde underbara
Cannibal The Musical. Och Troma skäms inte för sin uselhet, det är deras trademark.
Kanske kan Asylum vara en språngbräda för några skådisar fast vi inte sett effekten på det än, men jag är
skeptisk.
 |
| Min favoritscen ur Cannibal the Musical |
Några skojiga jämförelser mellan bolagen: Carmen Electra
hade huvudrollen i Tromas The Chosen One innan hon var särskilt känd, nu dyker
hon upp som ex-kändisnamn i Asylums 2 Headed Shark Attack. Senaste hiten från The Asylum är Nazis at the
Centre of the Earth, Troma har gjort Surf Nazis Must Die. Asylums
Abraham Lincoln vs Zombies kommer nog vara roligare än Tromas Redneck Zombies
men knappast med mer gore. Asylums
rip på Hills Have Eyes, Hillside Cannibals står sig slätt mot Cannibal the
Musical. Megadjurfilmerna i all ära men Troma har gjort en film om en
Megakondom ”Killer Condom” . Rent produktionsmässigt finns en enorm skillnad.
Troma arbetar stenhårt utan budget med riktiga effekter där alla inblandade
drar sitt strå till stacken, hos Asylum är allt gjort med dåliga dataeffekter,
och andra sidan är det möjligt att Troma hade valt det alternativet om de
startat idag, men jag tycker det är charmigt att de är så nöjda med sin scen
där en bil voltar och exploderar att de använt den i fyra filmer Sgt.Kabukiman
NYPD (1990), Tromeo and Juliet (1996), Terror Firmer (1999) och Citizen Toxie
(2000). Efter min subjektiva jämförelse vinner Troma på nästan allt, för Troma
har mer hjärta, mer humor, mer glimt i ögat. Däremot gör de knappt filmer
längre och jag skrattar i alla fall gott åt många av Asylums produkter, så om
du har tid över för riktigt usel film, fixa några av de nämnda och har du inte
sett Tromafilmer så börja med Class of Nuke ’em High.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar