Lambic- det är ju för fan ett veteöl!

Jag gillar inte veteöl, visst finns det undantag, men ändå. Det är enkelt att ogilla veteöl, äckligt skum och alldeles för sött och simpelt m m. Men så visade det sig att en av de ölsorter jag för närvarande tycker är roligast att prova var gjord på vete, Lambic. Lambic är spontanjäst öl, alltså en grundtyp av öl utöver underjäst och överjäst, fast för att vara grundtyp är den väldigt diskret i sin kvantitet, men inte i sin smak. För att kallas Lambic ska ölet vara bryggt i dalen Senne, Bryssel med lite omnejd. I dalen finns en speciell jästkultur och spontanjäsning innebär att man inte tillsätter jäst på vanligt vis utan låter ölet jäsa med hjälp av jästkulturen i luften. Lätt att misstro resultatet här, men det blir ofta väldigt gott.

                                                  (3 st olika lambic längst till vänster)

Vanligaste kommentarerna när vänner smakat Lambic är nog "Gott, fast det smakar inte öl", "Helvete så surt" och "Det smakar vin, eller fransk cider". Min första blev jag bjuden på av Marc Shuterman när jag besökte Bishops nyöppnade på Folkungagatan på Södermalm. Vi hade druckit många tjusiga öl och den jag trodde skulle vara den sista var Närkes Stormaktsportern Kaggen 08. Den var svår att toppa så Marc tyckte det var klokt att dricka något helt annorlunda. Jag var helt oförberedd på det (som jag då upplevde som) extremt sura, tungkryllande, nästan chockartande, men ändå väldigt gott och jag blev verkligen nyfiken och sugen på mer. Vi drack Cantillons Rosé De Gambrinus den gången (17/20).

Det finns ett gäng olika Lambicsorter:
Lambic-Fruit har smak av körsbär, persika, svart vinbär m m. Roligt syrligt och min favorit.
Lambic-Gueuze är en blandning av gammal och ny Lambic och smakar ofta torr cider. Gott och nästfavorit.
Lambic-Faro har tillsatt socker vilket gör att jag inte gillar den stilen så värst.
Lambic-Unblended är den gamla orginalvarianten, kan tydligen smaka olika men de två jag provat var ingen hit.

                                                         (En av de bästa)

Cantillon har sitt bryggeri i Bryssel och de har bryggt ca 50 olika öl. Av dem har jag haft nöjet att dricka åtta stycken, alla inom betygsspannet 14-19 där 14 får ses som en avvikare. Tre av dem får 19: Cantillon Saint Lamvinus, Cantillon Kriek (finns på fat på Mikkeller Bar just nu) och den för Ølbutikken i Köpenhamn specialgjorda Cantillon Blåbær Lambik. Mycket syrlighet, väldigt torra och fantastiska bärsmaker. Galet gott.

3 Fonteinen är ett annat Belgiskt bryggeri som gör fina Lambic (ca 30 st). De flesta ölkännare tycker nog att de är bäst men av de sex jag druckit får de två godaste 18: 3 Fonteinen Kriekenlambik Scharbeekse Version och 3 Fonteinen Oude Kriek. Den lägsta får 13.

                                              (Mikkels specialare Sour Bitch)

Mikkeller brygger en hel del på De Proefbrouwerij och lärare som han är i grunden har han bryggt en serie Lambic för att vi ska lära och njuta. I serien ingick sju Lambic varav en var en gueuze (Spontanale) och resten Fruit. Utöver det har han gjort Sour Bitch (17/20) och förmodligen fler som jag inte känner till. Mikkels Lambic håller sig inom betygspannet 16-19 med Spontancassises som den allra bästa. Jag köpte ett gäng olika på Kihoskh igår så det ska inte vara omöjligt att få tag på några av de här godbitarna fortfarande. Det som skiljer Mikkellers från de andras är att de är mer extrema, väldigt, väldigt syrliga, så ska du prova några olika ta dessa sist.

De finns fler bryggare som gör Lambic men de jag tog upp här är de som jag gillar mest.